Borderline

Borderline personlighetsstörning (ungefärlig betydelse gränsland), även kallat emotionellt instabil personlighetsstörning, är en personlighetsstörning, som kan kännetecknas av exempelvis instabila relationer, känslomässig labilitet, tomhetskänslor, obefogad ilska och självmordsförsök. I DSM-5 (en av American Psychiatric Association utgiven diagnostisk manual för psykiska diagnoser) används termen borderline personlighetssyndrom medan ICD-10 (diagnostisk manual utgiven av Världshälsoorganisationen, WHO) kallar tillståndet emotionellt instabil personlighetsstörning. I informellt bruk används termen borderline. Det finns vissa skillnader vad gäller de diagnostiska kriterierna i DSM-5 och ICD-10, men det är i grunden samma diagnos.

Det finns likheter mellan borderline och flera andra diagnoser. Några diagnoser som kan ha liknande symptom är bland annat ADHD, Aspergers syndrom, psykopater, autism, bipolär sjukdom och PTSD. Det är vanligt att de med borderline även har annan psykisk problematik, såsom depression, ångest, ätstörningar och/eller missbruk.

Omkring 10 procent av de som diagnostiserats med borderline dör av självmord. De flesta självmordsförsök sker i tjugoårsåldern, men de flesta dödsfall vid självmord sker i trettioårsåldern.

Det har bland läkare, terapeuter, psykologer och psykoanalytiker rått vitt skilda uppfattningar gällande vad borderline ska kallas och vad som kännetecknar diagnosen. Enligt psykiatriprofessorn John Gunderson karaktäriseras borderline personlighetsstörning av att personen har stora problem i tre områden: interpersonella relationer, känslokontroll och impulskontroll. Vidare säger han att om en person har starka rädslor för att bli övergiven och skär sig själv, är sannolikheten 88 procent att personen i fråga har borderline.

Prognosen är god för behandling av borderline; inom 10 år blir 75 % fria från diagnosen.

Benämning

Den engelske sjuttonhundratalsläkaren Thomas Sydenham kallade borderline för hystericks, och menade att vederbörande patienter ”älskar gränslöst de människor som de mycket snart kommer att hata lika måttlöst”. I början av 1900-talet användes termen ”latent schizofreni” då man menade att personer med borderline hade en underliggande schizofreni. En annan benämning har varit som-om-personlighet, utifrån en uppfattning om att personer med borderline på ytan hade ett normalt fungerande socialt liv, men under ytan hade allvarligt störda interpersonella relationer. Andra benämningar har varit ambulatorisk schizofreni, preschizofreni, schizofren karaktär, pseudopsykopatisk schizofreni, subklinisk schizofreni, borderland, borderline schizofreni, pseudoneurotisk schizofreni och gränspsykos.

Borderlinebegreppet myntades år 1938 av psykoanalytikern Adolph Stern, och blev till slut den vanligaste benämningen. Termen syftar till en uppfattning om att personer med borderline ligger i gränslandet mellan neuros och psykos. Enligt Socialstyrelsen år 1997 finns ingen officiell benämning i Sverige. I slutenvården finns en skyldighet att rapportera enligt en översättning av ICD-10, som använder benämningen emotionellt instabil personlighetsstörning med borderline som en undertyp. Utanför slutenvården finns dock inte denna anmälningsskyldighet, vilket innebär att borderline likväl som emotionellt instabil personlighetsstörning kan förekomma.

Den amerikanske psykiatrikern Adolf Meyer menade att en bättre benämning vore varje patients efternamn, då han menade att varje patient med borderline har olika besvär.

Diagnostik

För att diagnostisera en person med borderline görs oftast ett antal strukturerade eller semistrukturerade intervjuer. Det finns inga fysiska tester som kan genomföras för att hjälpa till i bedömningen. Om DSM-5 används, finns det 256 olika kombinationer av symptom som skulle kunna leda till en diagnos. På så vis kan det vara svårt att säkerställa diagnosen. Två viktiga faktorer i säkerställandet av diagnosen är att besvären varit långvariga och att personen har problem inom flera områden.

Under början på 1950-talet var borderline en diagnos som ställdes i brist på andra diagnoser. När läkaren inte kunde fastställa en neurotisk eller psykotisk diagnos gavs diagnosen borderline. På 1990-talet var situationen snarlik – när läkaren inte kunde fastställa någon annan psykisk diagnos gavs diagnosen borderline.

Flera olika diagnostiska system har förekommit, men de som är vanligast idag är DSM och ICD.

Instabila relationer

DSM-5 beskriver att rädslan för att bli övergiven hos personer med borderline kan leda till stora skiftningar i självbild och i individens beteende. Vidare står det att individer med borderline är känsliga för yttre omständigheter. Exempelvis kan en individ med borderline känna stor rädsla för att bli övergiven och/eller ilska om individen utsätts för separation från en annan individ, även om separationen är kortvarig och planerad. En person med borderline kan även känna så om denne planerat ett möte med en annan person, och personen kommer för sent – även om det bara är några minuter – eller planerna ändras med kort varsel. Individer med borderline kan tro att denna ”övergivning” – vare sig den är verklig eller inbillad – är ett tecken på att de själva är dåliga människor. Rädslan för att bli övergiven är relaterad till en känsla av att aldrig vilja vara ensam och ett behov av att ständigt ha människor omkring sig. Det kan förekomma självskadebeteende och/eller hot om självmord i syfte att undvika att bli övergiven.

Personer med borderline kan vara känsliga för händelser eller beteenden som för friska individer anses vara småsaker. Exempelvis kan en person med borderline bli arg eller må dåligt över mindre separationer, såsom semestrar, arbetsresor, eller liknande, om det innebär att de separeras från dem som de står nära. Vidare kan personer med borderline vara känsligare för saker såsom ansiktsuttryck, ordval etc. Exempelvis kan en person med borderline se ett neutralt ansikte som ett argt ansikte och kan reagera mer negativt på nedsättande ordval än andra människor.

De instabila relationerna beskrivs i DSM-V som att individer med borderline kan vilja spendera mycket tid med en viss person, dela med sig av sina mest intima hemligheter tidigt i förhållandet och intensivt idealisera och beundra en viss person. Detta kan dock snabbt övergå till att individen med borderline nedvärderar den andre, anser att den andre inte bryr sig tillräckligt, inte finns tillgänglig tillräckligt, och så vidare.

Från Wikipedia